Dubbel
Belgiska ale |
---|
Belgisk pale ale |
Belgisk blonde |
Belgisk brown ale |
Ljus stark belgisk ale |
Mörk stark belgisk ale |
Dubbel |
Trippel |
Saison |
Supersaison |
Bière de garde |
Dubbel[redigera]
Klass 9F enligt 2009 års SHBF öltypsdefinition
OG 1,056–1,070
FG 1,010–1,016
Alkohol 5,9–7,4vol%
IBU 25–35
Öl som skulle kunna klassificeras som dubbel bryggdes redan på medeltiden, men den första moderna dubbeln bryggdes av Westmalle 1856. Namnet dubbel började användas först efter andra världskriget när trappistölen började nå större publik. Traditionellt bryggs dubbel huvudsakligen med belgisk pilsnermalt och mörk sirap eller oraffinerat socker. Men det är fullt acceptabelt att också ha med münchnermalt, mörk karamellmalt och andra specialmalter.
Bouquet/Arom: Mångfacetterad och sammansatt maltig doft som kan dra åt choklad, kola och nötter. Får inte vara bränd. Fruktestrar och kryddiga fenoler bör förekomma, men inte på höga nivåer. Även toner av högre alkoholer får förekomma, men en dubbel får inte dofta spritigt eller lösningsmedel. Låga nivåer av humle får förekomma.
Färg/Utseende: Bärnstensfärgad till mörkbrun. Skall ha ett kraftigt, moussigt och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.
Smak: En dubbel skall vara smakrik, komplex och maltdominerad, med en torr eftersmak. Maltsötma som drar åt nougat och choklad skall samspela med estrar, alkohol och fenoler, men med tonvikt på maltigheten. Kryddiga fenoler som kan dra åt nejlika samt toner av mandel, russin och torkad frukt kan förekomma men får inte dominera. En återhållsam beska bör finnas. Viss humlesmak kan förekomma. Varken diacetyl/smörkola eller kryddor får förekomma.
Kropp: Medelfyllig. Hög kolsyra.
Exempel: Westmalle dubbel, La Trappe dubbel, Röd Chimay.